De´va´så här det började (Sture Ericsson)
En minnesbild gjord av Sture Ericsson (ordf 88-02 – 95-03), beskrivande Fullerö Golfklubbs tillkomst och uppbyggnad fram till invigningen 1990. Bilderna är tagna av Stig Jansson.
Bakgrund
Under 1980-talet var det många markägare som i stället för att låta marken ligga i träda, arrenderade ut den för byggande av golfbanor. Så tänkte även greveparet Cronstedt på Fullerö Säteri. Greven hade sedan tidigare god kontakt med Åke Hultström, som var en av initiativtagarna till Ängsö Golfklubb. Åke fick som konsult i uppdrag att ta fram ett första förslag, som skulle tillställas kommunen och angränsande grannar för kommentarer.
Första gången man kunde läsa i VLT om planerna var i maj 1987. Byggnadsnämnden gav då ett positivt besked, de ansåg att tanken på en golfbana i stadens västra del var bra, då Västerås GK låg i centrum och Ängsö i öster.
Jag bodde då i Barkarö, varför mitt intresse för en nära golfbana var stort och att jag sedan tidigare kände Åke Hultström gjorde att jag tog en första kontakt, som i sin tur ledde till att jag blev inkopplad på projektet.
Starten
I februari 1988 fick jag i uppdrag att sammankalla ett 20-tal intresserade och
tillsammans med greven och Åke Hultström informerade vi om planerna mer i detalj. På en fråga från greven om vi trodde på förslaget fick han ett övertygande ja. Detta ledde till att en interimsstyrelse skulle bildas. Mötet valde mig till dess ordförande samt att jag skulle välja lämpliga ledamöter.
Varför blev jag då vald till ordförande med en golfbakgrund på ca 2 år? Ja, i det här skedet kanske det inte var så märkligt i och med att jag i mitt yrke hade god insikt i entreprenadverksamheten inom byggsektorn. Det gällde att omge sig med kunniga medarbetare. Golf och golfbanekunnandet fann jag i Jalle Sjöberg, marknadsföring i Kjell Gunnarsson, utbildning i Leif Ericson, ekonomi Kent Björklund, administration i Lars Aldén och en allmän hjälpreda i Jonny Borg.
Vid ett möte i vårt matrum i Barkarö den 29 mars 1988 bildades golfklubben och interimsstyrelsens sammansättning fastställdes. Golfklubben invaldes den 16 april 1988 i Svenska Golfförbundet som klubb 223 (i slutet av 2006 var 496 klubbar anslutna).
Uppdraget för interimsstyrelsen var att efter bildandet av klubben genomföra byggandet av en golfbana samt restaurera byggnader. Först gällde att få ett arrendeavtal klart med Fullerö Säteri. Förhandlingarna gick långsamt, men den 15 oktober 1988 signerade parterna ett arrendekontrakt och ett hyresavtal.
Ekonomi
För att skapa ett rörelsekapital för utgifter i starten, inbjöd vi intresserade att för 50:- anmäla sig som kommande medlem i klubben. I mitten av september 1988 hade vi 850 intresserade och därmed 42.500:- i kapital.
Till informationsträff den 26 augusti 1988 kom 240 intresserade, vilka blev delgivna planerna för vår bana och klubb. Vid detta tillfälle redovisades nivån på medlemslån, som då sattes till 12.000:- med en bonus på 2.000:- om anmälan kom in under tiden 88-11-01 – 89-01-31. På klubbens konto 88-11-30 hade vi drygt 3 milj kronor, vårt startkapital var säkrat. Betänk då att banan ännu ej börjat byggas! Medlemsantalet fortsatte att öka, vilket gav ett banktillgodohavande i februari -89 på 5,1 milj kronor, fortfarande utan att banan börjat att byggas. Under hela uppbyggnadsperioden hade vi en mycket god ekonomi. Ekonomiansvariga under 1988 och fram till 1990 var i tur och ordning Kent Björklund, Gunnar Kunkell och Mona Lindborg.
Klubben
Utbildningen blev omfattande, då nästan hälften av medlemmarna var nybörjare.
Innan vi anställde egen Pro, kom hjälpen för den praktiska utbildningen från Thomas Ljungkvist och Anders Werthen. Den teoretiska tog vi själva hand om under Leif Ericsons ledning. Under 1989 utbildades 210 och under 1990 200 nya golfare. 14 handledare utbildades i vår klubb.
Interimsstyrelsen gjorde en handlingsplan över hur arbetet skulle fortskrida. Vår målsättning var att kostnaden för projektet skulle täckas av medlemslånen. Klubben skulle ej ta något lån därutöver. Med den målsättningen var vi även överens om att skapa en familjär och trivsam miljö och en bana anpassad till Mälarnatur. Terrängen var mindre kuperad, varför höjdskillnaderna blev små. Genom att arrendet omfattade ett stort markområde, ca 100 har, kunde vi även ställa höga krav på banans säkerhet. Någon mästerskapsbana strävade vi ej efter då det i vår närhet redan fanns flera sådana. Trots den enormt stora ideella insatsen blev det aktuellt att anställa avlönad personal. Först på plan blev Uno Schlund, som började 1 mars 1990. Han fick ansvaret för banans skötsel. Han hade tidigare varit anställd som förvaltare på Fullerö Säteri och därmed var väl hemmastadd med området. Administrationen blev för stor, medlemsantalet närmade sig 1.000 och Birgitta Göransson anställdes från augusti 1990 och strax därefter anställdes vår nya Pro, Tommy Jansson.
En viktig del i en klubb är kontakten ut mot medlemmarna. Bland våra medlemmar har vi flera idérika skribenter, vilka redan i mitten av 1989 skapade vår klubbtidning Fore. Nämnas bör Monica Holmberg, Tord Sävestad och Stig Jansson.
Verksamheten inom klubben börjar ta form, flera kommittéer startade, redan 1989 hade vi 10 kommittéer.
I samband med årsmötet 1990 lämnade på egen begäran Kjell Gunnarsson, Gunnar Kunkell och Kent Björklund styrelsen. Nya i styrelsen blev Mona Lindborg ekonomi-ansvarig, Berit Backby vice ordf och ansvarig för spelverksamheten samt Tomas Lovehed marknadsföring.
Före spelstarten våren 1990 skrevs avtal med våra första krögare, Helena och Mats Eriksson. Restaurangen öppnades kring juli 1990.
En pristävling utlystes för att skapa vårt klubbmärke. Segrare blev Marie-Louise Sandvik.
Banan
För att få börja bygga banan fordrades givetvis ett byggnadstillstånd. Vi hade av
säteriet fått överta kontakterna med Åke Hultström. För att kunna gå vidare måste erforderliga ritningar färdigställas. Jalle Sjöberg tillsammans med Åke Hultström justerade det första förslaget, så att slutgiltiga ritningar kunde utföras. Säteriet gav oss tillstånd att innan arrendeavtalet var klart, utföra röjningsarbeten. Dessa arbeten var omfattande och under ledning av Jalle, med god hjälp av hustru Greta, startade arbetet med att plocka ner kilometervis av taggtråd och stolpar samt röja och elda ris i stor mängd. Underlaget för byggnadslov var omfattande och fordrade mycket arbete. I slutet av september 1989 erhöll vi byggnadslov och vi kunde inrikta oss på antagandet av entreprenör. Vi valde NPL-Bygg, vilka hade för oss det bästa upplägget.
Jalle Sjöberg, som var pensionär, åtog sig att som sakkunnig dagligen närvara och övervaka banbygget. Vår målsättning var att kunna så alla grönytor under augusti 1989. Nu följde en intensiv tid och man kunde se caterpillars, traktorer, grävare och olika transportfordon på vårt område. Stenplockning blev en stor och krävande syssla. Många medlemmar ställde upp och på lör- och söndagar kunde man se många krökta ryggar. Stämningen var mycket hjärtlig och alla såg fram mot en färdig bana.
En viktig del av anläggningsarbetet var klubbhus och övningsområdet. Ranchen
planerades, liksom korthålsbanan. Invigningen av ranchen genomfördes den 3
september 1989. En hel del arrangemang hade ordnats, musiken flödade och bl a
var en tips-promenad anordnad inom området. Många medlemmar kom.
Anders Werthen visar upp sin swing vid invigningen av rangen.
En golfbana måste ha en bevattningsanläggning och en sådan kräver mycket vatten. Närmast större vattenmagasin var Mälaren. En pumpstation anlades nere vid sjön och en rörledning kunde via diken och grävningar förse dammen vid nuvarande hål 10 med vatten. Pumphuset vid dammen förser bevattnings-anläggningen med vatten. För att kunna nå dricksvatten samt avloppsledning tvingades vi gräva ner rörledningar från vår anläggning fram till kommunens ledningar vid Barkarövägen. En pumpstation vid klubbhuset trycker avloppet ut till denna ledning.
Sådd av ruffar, fairways, greener och tees startade den 7 september 1989, ungefär
en månad efter vår tidplan. Nu var det bara att vänta och se. Innan snön kom var ytorna gröna och fina.
Det är en stor maskinpark som behövs för att sköta en golfbana. Under 1989 och 1990 inköptes maskiner och inventarier till ett värde av drygt 2 milj kronor.
Byggnader
Såhär såg huset ut där vi nu (2006) har kansli/reception och omklädningsrum.
Då arrendeavtalet tecknades blev ett hyresavtal också klart. Avtalet omfattade blivande klubbhus, ladan som idag bl a inrymmer kansli och plåtladan som nu är maskinhall. Byggnadslov måste sökas och det blev mycket arbete med att ta fram
ombyggnadsritningar, rör- och ventilations- samt el-ritningar. Klubbhuset var illa däran, dåliga bjälklag, tak och väggar. ”Ladan” var däremot i gott skick liksom plåtladan.
Från 1 juli 1989 gick jag i pension och både Jalle och jag kunde då jobba heltid med projekten. Byggnadsarbetena började i oktober 1989 och utfördes av några duktiga snickare.
Elentreprenör var VEA, vent Fläkt AB och rör Ståhls Rör AB. Klubben fick mycket stor sponsring från i huvudsak företag inom byggnadsbranschen. Västerås kommun ställde upp med beredskapsarbetare, som bl a utförde all invändig målning och vävsättning samt utvändiga byggarbeten.
Byggnaderna genomgick en grundlig restaurering, först klar blev plåtladan som förvandlades till en ändamålsenlig maskinhall och stod klar i mitten av 1989.
Klubbhuset krävde mycket arbete och till stor kostnad, då stora delar fick lov att bytas ut pga att virket var ruttet. Byggnaden bestod av två lägenheter på bottenplan och två övre plan och förvandlades till restaurang, kök samt en trappa upp personalrum och två klubbrum. Utvändigt blev huset tilläggsisolerat och fick ny panel samt ett nytt yttertak. ”Ladan” blev en enorm tillgång med sin stora yta. Där färdigställdes utrymmen för kansli, shop, omklädningsrum, tävlingsexpedition, förråd och en trappa upp installerades ca 200 bagskåp.
Invigningen närmar sig
Under våren 1990 färdigställdes alla byggnader. Ranchen och korthålsbanan var igång och restaurangen öppnades omkring 1 juli och vi medlemmar släpptes ut på vår nya bana omkring 1 augusti. Det gällde att vara aktsam om grödan, vilket innebar att vi måste pegga vid spel på fairway.
Invigningsdagen var fastlagd till den 1 september 1990 och en kommitté arbetade för högtryck med programmet. Alla medlemmar fick en inbjudan till invigningen och kvällens festligheter.
Den 1 september hände det, vår golfbana invigdes. Många medlemmar hade kommit för att se kommunstyrelsens ordförande Sven Engvall, som med ett klubbslag skar bandet och banan var invigd. Därefter följde flera tal och många gåvor överräcktes.
Från Svenska Golfförbundet fick vi en flagga, av Västmanlands Golfförbund en vacker tavla, från vår banentreprenör NPL en golfklubba från 1925 och vidare gratulerades vi med gåvor från länets golfklubbar.
Vi fick även mottaga ett stipendium från SISU, idrottsrörelsens eget studieförbund.
Stipendiet var för bästa utbildningsinsatsen alla kategorier. Vi hade fram till denna dag utbildat totalt 600 i kursen Hole-in-one. Med all rätt fick studieansvarige Leif Ericson mottaga stipendiet.
När alla talat färdigt kom Fallskärmsklubben Aros hyllning i form av tre hoppare, som landade vid första tee. Med sig hade de svenska flaggan samt Fullerö GK´s flagga.
Höjdpunkten i evenemanget blev en fyrboll med kända spelare. Vår Pro Tommy Jansson spelade med hockeyspelaren Mats Sundin. De mötte djurgårdarna Thomas Eriksson och Håkan Södergren. Det blev en jämn match, som följdes av ett stort antal klubbmedlemmar.
På kvällen arrangerades en festmiddag med 300 deltagare. Ladan hade förlängts med ett par tält. Musik och dans en trappa upp (vi hade då inga bagskåp).
Avslutning
Uppbyggnadsskedet var klart och vi hade nått vår målsättning, invigningen blev
faktiskt ett halvt år före planerna.
Vid utgången av verksamhetsåret 1990 hade klubben 1.200 medlemmar, varav 300 juniorer. Med det antalet medlemmar klarade vi av målsättningen att klubben inte skulle ta upp ytterligare lån, förutom vad medlemmarna betalat in i insatser. I runda tal hade vår anläggning med maskiner och inventarier kostat drygt 11 milj kronor.
För många av oss var denna period mycket ansträngande, men vi kände en stor tillfredsställelse i vad vi åstadkommit. Nu gällde det att ta nya tag och vi formade nya målsättningar för närmaste framtiden.
